lördag 4 december 2010

Hästar jag har haft...

Några hästar genom åren har det blivit.
Hästar som jag varit fodervärd åt, haft hand om och ägt. Tänkte jag kunde dela med mig några bilder av dem....

Men först en liten sammanfattning av min lilla hästkarriär :-)

Redan som liten var jag intresserad av hästar. Tjatade jämt till mamma att jag minsann också ville ha en häst.. men icke sa nicke, någon häst blev det inte. Jag gjorde verkligen allt för att komma nära mina älskade djur. Men när jag gick i tredje klass fick jag den stora lyckan att börja på ridskola i Säter. Jag tror jag var runt 10 år och min första häst som jag fick leda hette Dinette! Hon var en vit liten ponny... glömmer det aldrig. Favoriten senare blev en valack som hette Musse :-)

Tiden gick och jag slutade på ridskolan, tyvärr.. men det är inte alltid så att man bestämmer.. Men när jag började i 4:e klass träffade jag en vän som jag länge höll i hop med. Hon hade häst och vi var där jämt. En New Forest som hade sin egna lilla vilja...men jag lärde mig en del och tiden gick när min väns moster erbjöd mig att bil fodervärd åt hennes varmblod "Hajen". Min kompis hade vid den tiden köpt en ny häst som stod i sin mosters stall så vi hängde fortfarande tillsammans....

Hajen hette egentligen "Highlander" och var född 820530, han var en varmblodig travare som inte ville gå på travet. Han var efter e:Lornjett U: Top Benami ue: Beach Boy. Vi hade en rolig tid tillsammans. Jag lärde honom att ta galoppen, både höger och vänster samt var han en klippa på att terränghoppa! Vi hade tom gjort en egen terrängbana i skogen. Tyvärr blev hajen inte så gammal för det visade sig att han hade en skada på bakbenet som gjorde att han blev lynnig. Det var en lång tid efter att jag hade haft hand om honom men beskedet var trist i alla fall. De misstänkte också att han var klapphingt! Så den 21/8-92 fick han avsluta sina dagar.

Hajen


Fullblod med klös!

Nästa häst som jag gav mitt allt åt och som gjorde att jag fortfarande älskar fullblod är hästen jag hade hand om en tid. Hon hette "Nickis" och var Engelskt Fullblod, fux och en tjej med klös i. Hur rolig som helst att rida. Visst kunde den värsta lilla stenen vid vägkanten vara skitfarlig, men jag gillade det... man visste aldrig riktigt hur ridturerna skulle sluta men det var ju det som var så roligt tyckte jag. Hon gallopperade som 17 också.. gärna på stället om hon var pigg...  duktig i dressyr var hon med. Men ibland undrar jag faktiskt hur min mamma vågade låta mig rida henne... *skratt*

Min vän hade vid den tidpunkten sålt sin häst så hon hjälpte till med den andra hästen i stallet. En stor halvblodsvallack... än en gång var vi tillsammans och hade mycket skoj under tiden som vi hade hästarna.. vi tom sov i stallet..:-) Tyvärr såldes hästarna efter en tid... mitt hjärta var förkrossat.. Kommer alltid minnas "min" "Nickis" :-)



Lilla jag på Nickis!

Min pojke!


Det gick några år igen tills nästa häst kom in i mitt liv. Ett svenskt halvblod vid namn MC Donald! Ja, han hette så faktiskt men jag kallade honom för Donald. Han var efter Hubertus Hertigen...



Vi hade en underbar tid tillsammans. Men även en tung tid då jag fick ta mig till stallet själv ofta då mina föräldrar var på resande fot. Många gånger har sparken och cykeln tagit mig till min vän i snöstorm.. INNAN SKOLAN! Ja, det var tungt men idag är det fina minnen för mig....

Han lärde mig lycket. Han var väl inte den bästa hästen men han hade ett hjärta av guld och man kunde alltid lita på honom. Han älskade läkerol och apelsiner!  Tiden gick där också och tyärr var jag tvungen att sälja honom. Mitt hjärta var krossat än en gång och än idag kan jag drömma om eländet när jag fick reda på att han skulle säljas. Hade jag träffat min man Jocke redan några år tidigare så hade jag definitivt haft honom kvar.... han blev såld till en liten ridskola. Men eftersom han inte var så lättriden för skolelever vet jag att han blev såld igen.. min kille.. suck


Åren fortsatte rulla på och det var en tid jag inte red över huvud taget. Hästsakerna var nedpackade, saknade min kille så mycket...

Men ridsuget och hästarna som är så underbara drog mig tillbaka till stallet och jag började rida ännu ett varmblod en tid (ägaren som hade Nickis). Efter det fick jag även en annan häst som hette Frida som jag red och hade hand om när tid gavs. Det var också en rolig tid om än jag bara red för att stilla mitt behov.

När Frida sedan togs bort red jag inte på länge förrän jag bokade in mig på islandhäst tur för några år sedan.. och jag behöver nog inte gå in närmre på det för ni vet ju historien!

Jag är såld i Islandshästarna och har numer en egen liten tös :-) Har länge väntat på MIN tid att åter igen få vara i stallet med de härliga djuren. NU är tiden här och jag är sååå lycklig!
Jag & Thokkadis :-)

2 kommentarer:

Marie Helene sa...

Underbar berättelse, finns nog inga tjejer som är mer förberedda på livets hårda skola som hästtjejer. För "vi" fick i mycket unga år lära oss vad både förluster och sorg över hjärtevänner innebär.
Men hellre djurmänniskor med empati än människomänniskor med sympati.
Kram

Anonym sa...

Kul att läsa!
Själv har jag ju aldrig varit nån hästtjej(med en allergisk syster så var det aldrig aktuellt) och lite läskigt tycker jag allt att det är. Men annars är jag en stor djurälskare! Man kan ju umgås med andras!
Kram Petra.